Flygvapnet Försöksrobotar

Samtidigt som marinen börjat planera försöksverksamhet med robotar påbörjades studier av olika typer av robotar också för flygvapnet.

Huvudsakligen skedde detta vid Kungl Flygförvaltningen (KFF), som sedermera tillsammans med de andra försvarsgrensförvaltningarna uppgick i nuvarande Försvarets Materielverk (FMV).

I mitten av 50-talet studerades ett femtontal olika typer av robotar. Den enda som kom att serietillverkas och bli operativ i svenska försvaret var sjömålsroboten 304, sedermera kallad RB 04.

Den drivande kraften och i stor utsträckningen idégivare till de flesta robottyperna var tekniske direktören överingenjör Tore Edlén.

Omkring 1950 framlade Edlén idén till sjömålsroboten 304. Den skulle fällas (ej skjutas) från ett flygplan i riktning mot ett sjömål, som visuellt eller med hjälp av flygplanradarn lokaliserats av flygföraren. Under svag dykning tändes robotens raketmotor, varigenom roboten kunde få en räckvidd på flera mil.

Flygvapnets första provrobot var RB 301 den ”Flygande vingen”. Roboten tillverkades vid CVM och provades i Karlsborg. Första provskjutning från startramp skedde i Karlsborg 1947 och senare fälldes också roboten från flygplan J21R. Med RB 301 provades olika typer av raketmotorer. Flygvapnet följde marinens prov med pulsmotorer typ V1, och konstaterade tidigt att dessa var primitiva och inte lämpliga för flygvapnets robotar.

1947, medan RB 301-programmet löpte, startade ett 302/303-koncept med helt annan konfiguration: Cylindrisk kropp, långt spetsigt nosparti, tunn vinge och en krutraketmotor. RB302 var en modell i 80% skala av RB 303.

RB 302 provsköts från rälsbana S1 vid Karlsborg. Fälldes första gången 1948 från flygplan T18B. RB 303 skulle fällas från ett flygplan på hög höjd, därefter nedtagning till 10 meter ovanför vattenytan. Vid 100 meter från mål, dykning till 3 meter under vattenytan, varefter roboten fortsatte som torped mot målet. Vingarna bröts bort vid nedslag i vattnet. Prov för dykning i vattnet skedde genom skjutning av attrapper med stålnos från ett trätorn ut mot Vättern.

Erfarenhet från försöken ledde sedan fram till utvecklingen av den flygburna sjömålsroboten 304. RB 304 blev stor och tung: Diameter 0,5 m, spännvidd 2 m, vikt ca 500 kg.

För att kunna använda provrobotarna flera gånger, försågs dessa med fallskärm. Efter målpassage gavs roboten en signal i höjdstyrsystemet så att den gick nästan rakt upp så länge den orkade av egen levande kraft. Därefter utlöstes fallskärmen och roboten dalade ned i vattnet och bärgades med båt.

Utprovningen skedde över Vättern utanför Karlsborg. Den första utprovningsfasen avsåg höjdhållningen. Dessa provrobotar benämndes RB 304A, och fälldes från flygplan 29 (Flygande Tunnan).

Nästa etapp avsåg målsökningen. Dessa provrobotar fick benämningen RB 304B, och fälldes från flygplan 32 (Lansen). Parallellt med målsökarutprovningen kunde så småningom utprovningen av zonröret startas.

För övervakning och utvärdering av apparatfunktionerna sändes data från telemätsändare i roboten till mottagarenheter på försöksplatsens ledningscentral.

När utprovningen var i det närmaste färdig påbörjades serietillverkningen av stridsrobot 304C (sedermera RB 04C). Tillverkningen av såväl provrobotar som stridsrobotar ägde rum vid CVA i Arboga.