RB24

Visas på Robotmuseet

RB24 Sidewinder är en luftburen jaktrobot av amerikanskt ursprung och tillhör Sidewinderfamiljen. Den är utvecklade av grundversionen Air Interception Missile 9A, AIM-9A. Roboten har fått sitt namn efter en amerikansk giftorm Sidewinder (Crotalus Cerastes) som använder värmesyn för att hitta sina byten och kan döda dessa även i totalt mörker. Utvecklingen startade 1950 och 1953 utfördes de första lyckade flyg- och bekämpningsproven. 1955 inleddes serietillverkning vid General Electric för leverans till US Navy för beväpning av flygplanen F9F Cougar och FJ3 Fury samt senare även USAF för beväpning av F 102 Delta Dagger, F 106 Delta Dart och F4 Phatom II. 

RB24 motsvarar amerikanska versionen AIM-9B och anskaffades till flygvapnet i början av 1960-talet för beväpning av J32B Lansen, J34 Hawker Hunter, J35Draken samt J29 Tunnan. Avsikten var att i första hand användas för bekämpning av bombflygplan på hög höjd i klart väder inom synhåll eller i mörker. 

RB24 har en infraröd målsökare som styr roboten mot värmekällor. Det betyder att det krävs bra väder samt att den i princip bara kan känna av ett fientligt plans baksektor. När det anfallande flygplanet nått ett gynnsamt läge för anfall aktiverar piloten robotens målsökare, och när målsökaren har låst på målet hörs en ton i pilotens hörlurar och roboten kan avfyras.

RB24B var försedd med en passiv okyld IR-känslig målsökare med en detektor av blysulfid. Materialet gav ett IR-fönster inom våglängden 2,1 – 2,7 mikrometer som begränsade anfallet till målets baksektor inom en vinkelavvikelse på 30-40 grader beroende på avståndet. Den hade ett styrsystem med styrda nosroder och vingar med rolldämpare som kunde leda roboten mot målet. Robotens avionik bestod av miniatyrkomponenter där elektronrör av subminiatyrtyp ingick. Som kraftkälla användes en krutgasdriven turbogenerator.

Målsökaren var låst och parallell med flygplanets siktlinje fram till avfyring och indikerade med en tonsignal i flygförarens hörtelefoner att målet detekterats. Föraren styr med ledning av tonsignalen mot målet och baserat på signalens styrka och karaktär avfyrades roboten, som då styrde på kollisionskurs enligt syftbäringsprincipen med en maximal framförhållning på 26 grader.

Roboten drevs fram av en enstegs krutraketmotor i 2,2 sek och kunde därefter friflyga i ca 20 sek. Verkanssystemet bestod av en stridsdel som initierades från ett passivt IR-zonrör eller ett anslagsrör. Stridsdelens laddning av hexatonal spred splitter i alla riktningar.

Roboten hängdes i en robotskena, i vilken en från flygplanet försörjd elkraftenhet genom kabling och brytkontakt försörjde målsökaren innan avfyring.

RB24B tillverkades i USA och Europa och började tillföras svenska flygvapnet FV 1963.

Data:

Vapenbärare:

J29, J32B, J34, J35A/B/D/F, AJ37, AJS37, SH37 och SF37