Link Trainer
Visas på Robotmuseet
Denna simulator, av typ ANT-18 (Army Navy Trainer), är Links andra modell från år 1937.
I slutet av 1920-talet lärde sig Edwin A. Link att flyga samtidigt som han arbetade hos sin far som tillverkade orglar och pianon i Binghamton, New York, U.S.A.
På grund av den dåtida ekonomiska depressionen var hans flyglektioner för kostsamma.
Link fick då idén att begränsa sina dyrbara flyglektioner genom att lära sig de grundläggande kunskaperna genom att använda en markbaserad flygsimulator.
Med hjälp av sina kunskaper från luftdrivna pianon och orglar, använde han delar från orglar och komprimerad luft till att bygga den första flygsimulatorn (the Link Trainer).
År 1928 lämnade Edwin A. Link sin fars orgelbyggaraffärer för att påbörja arbetet med sin flygsimulator. Han konstruerade sin simulator genom att suga luft ur textilbälgar för att skapa rörelse. Orgelbälgar och en motor monterade på en piedestal skapade den rörelse som behövdes för kunna simulera starter, rollar, dykning och stigning när eleven ”flög” i simulatorn.
År 1931 fick han patent på sin simulator.
De flesta av hans första simulatorer såldes till nöjesparker. I början var intresset svalt för hans simulator inom flygområdet. Inledningsvis var simulatorn avsedd för inlärning av visuell flygning, men år 1934, efter en serie av tragiska olyckor vid posttransporter med flyg, köpte U.S. Army Air Corps sex simulatorer för att deras piloter skulle kunna träna instrumentflygning för att utföra nattflygningar och flygningar vid dåligt väder.
Den andra kunden var Japanska Flottan (the Japanese Imperial Navy) år 1935. Många Japanska piloter tränade i dessa simulatorer och använde sina kunskaper vid luftstrider med Amerikanska flygplan under andra världskriget.
Behovet av piloter med instrumentträning under andra världskriget resulterade i att vid krigsslutet hade Link levererat 6271 stycken simulatorer till U.S. Army och 1045 stycken simulatorer till U.S. Navy. Flygkadetterna i U.S. Army Air Forces flög olika typer av simulatorer, nästan samtliga tränade blindflygning i simulator.
Simulatorns rörelse kontrolleras genom att textilbälgarna påverkas av vakuum som i sin tur regleras av ventiler som är kopplade till ratten (eller spaken) och roderpedalerna.
En instruktör satt vid ett bord och sände radiomeddelanden som eleven hörde genom hörlurar inne i simulatorn. Eleven måste lita på sina instrument och utföra de manövrar som krävdes medan hans kurs spårades på en karta som fanns på bordet, med hjälp av en trebent ritanordning. Vissa simulatorer hade fläktanordningar så att eleven fick en känsla av att luft strömmade genom instrumenten och på flygkroppen, vilket gav ytterligare en känsla av att ”flyga”.
Flygsimulatorn ”the Link Trainer” håller en topplacering i flyghistorien. Den var den första verkliga flygsimulatorn och försåg tusentals flygelever med en säker flygträning under 1930 och 1940-talet.