Kapsel U22 Störsändare

Visas på Robotmuseet

Kapsel KA togs fram av SRA i slutet av 1960-talet för AJ 37. Den blev operativ 1972. Erfarenheten från operativ användning blev att KA hade otillräcklig bandbredd och att det var besvärande att den inte klarade att störa samtidiga hot. Detta ledde till utvecklingen av U22 som började levereras 1981. Mekaniskt var U22 mycket lik KA; kapselskrov, stommar, kretskort och kylare hade i princip samma uppbyggnad. Funktionellt blev dock det mesta helt nytt.

U22 hade två frekvensband, låga (L) och höga (H), från C-Ku och förmåga att parallellt behandla flera samtidiga hot. Den hade fem pulskanaler, två bruskanaler och två avstämbara frekvensminnesslingor (FML).

Huvudenheterna i U22 var

  • Mottagarenhet L
  • Mottagarenhet H
  • Sändarenhet
  • Vridbord (med sändarantenner)
  • Kylenhet
U22 Mottagarenhet L
Mottagarenhet L
U22 Mottagarenhet H
Mottagarenhet H
U22 Sändarenhet
Sändarenhet
U22 Vridbord
Vridbord

Mottagarenheterna L och H var mycket lika varandra. Det fanns två mottagarantenner, en övre och en undre, bakom separata radomer. Vridbordet var stabiliserat i roll- och tippled; det fick styrsignaler från fpl gyrosystem.

En större uppgradering genomfördes under 1990-talet. Kylsystemet byttes från ett öppet freonbaserat till ett slutet vatten/glykolbaserat. Vidare infördes nya digitala funktioner som möjliggjorde mer avancerade störformer, bättre registrering etc. Den uppgraderade varianten fick benämningen U22/A och hade data enligt följande:

Frekvensområde, Band L/H 4,8–10,0 GHz/9,8–17,5 GHz
Sändareffekt, Band L/H > 250 W/125 W
Mottagardynamik, puls -35 dBm – +10 dBm
D:o CW -47 dBm – -15 dBm
Antennvinst + 5 dBli

71 st U22 serielevererades 1982–1988

30 st av dessa modifierades till U22/A 1996–1997

U22/A var operativ till 2005

Källa:Motmedel inom svenska flygvapnet 1945–2005” av Bengt Berqkvist

Copyright 2024 © All rights Reserved. Hemsida Webbdesign Interwebsite Webbyrå