Rengöring

Rengöring av flygmotorkomponenter i samband med översyn har flera syften:

• Ta bort olja, sot, fett och andra föroreningar så att de olika komponenterna kan hanteras utan olägenhet.
• Medge en noggrann undersökning av komponenterna med avseende på olika skador från tjänst som nötningsskador, slagmärken, sprickor, dimensionsförändringar etc. Detta gäller i synnerhet roterande delar.
• Avlägsna skadliga beläggningar i t.ex. kyl- och oljekanaler med avseende på koksad och beckad olja.
• Göra rent ytor för efterföljande reparationsåtgärder som ytbeläggning, svetsning och målning.
• Avlägsna olika organiska och oorganiska beläggningar för kontroll av underliggande ytor eller för att ta bort skadad ytbeläggning.

Som synes är rengöringsprocessen mycket viktig så att motorkomponenterna kan kontrolleras med avseende på skador, sprickor etc.

Ett ganska stort problem är att många motorkomponenter består av flera ingående delar av olika grundmaterial, ytbehandlingar, fästelement etc.

Detta innebär att hela komponenten inte kan sänkas ner helt och hållen i ett för grundmaterialet avsett bad, utan endast en del av komponenten kan sänkas ner för att inte skada de övriga ingående delarna.

Ibland får en rengöringsprocess väljas som tar hänsyn till den känsligaste delen som ingår i en motorkomponent vilket gör rengöringen mindre effektiv.

Ett annat problem är de många komponenter som är termiskt sprutade i en motor. Dessa skikt tål inte alltid det rengöringsbad som är avsett för själva grundmaterialet. Det gäller att veta vilka beläggningar delarna har. Om således en sådan belagd komponent sänks ned i ett för grundmaterialet avsett bad, men har termiskt sprutade skikt som inte tål badet förstörs dessa skikt och måste göras om.

Ett konstruktionsmaterial som förtjänar speciellt omnämnande här är TITAN. Detta material finns företrädesvis i motorns kallare delar, som t.ex. lågtryckskompressorn.

Titan måste behandlas med största försiktighet och skyddas mot syre, väte, klorföreningar och fingeravtryck.

Titan är som en svamp och tar upp t.ex. stora mängder syre vid uppvärmning, det blir då mycket sprött vilket leder till brott.

Samma sak gäller för väte som förekommer i rengöringsbaden och som vid vissa temperaturer och reaktioner kan frigöras och tränga in i materialet. Därför får titan inte vara nere i ett natriumlutbad (NaOH) mer än en viss bestämd tid. Vid sköljning av titan i vatten får detta inte innehålla mer än 10 ppm klor för att inte materialet skall skadas.