Bombkapsel M90

Visas på Robotmuseet

Bombkapsel M 90

Bombkapsel M 90 är en friflygande bombkapsel med verkansystem i form av substridsdelar för bekämpning av ytmål.

Bombkapsel M 90 tillverkades av det Tyska företaget Lenkflugkörpersysteme (LFK) som är dotterbolag till Daimler-Benz Aerospace (DASA). Underleverantörer var: Celsius Aerotech, Saab Dynamics, Celsius Tech Electronics, Bofors m fl.

Levererades till svenska flygvapnet under 1997.

Kapseln kunde till en början bäras av AJS37 Viggen och sedan endast på JAS39 Gripen.

Funktion

Bombkapsel M 90 saknar egen motor. Efter fällning från flygplan glidflyger kapseln och går programstyrd till målområdet på flyghöjder mellan 40 och 900 m. Räckvidden efter fällning i hög underljudsfart var ca 7 – 8 km rakt fram eller under sväng ut till max 2,5 km sidläge med något kortare maxräckvidd. Efter friflygningsfasen sköts lasten ut ur kapseln och dalade ned i fallskärmar till en detonationspunkt några meter ovanför delmålen.

Stridsdelar

Substridsdelarna var av två typer: MUSJAS 1 och MUSJAS 2.

MUSJAS 1 bestod av fallskärm, tändrör och 1,4 kg sprängämne omgärdat av en mantel med ca 2 000 tungmetallkulor. Vikten var 3,7 kg. Sexton utskjutningsrör var laddade med vardera tre MUSJAS 1. Denna stridsdel var optimerad för verkan över stora ytor mot icke splitterskyddade mål.

MUSJAS 2 bestod av fallskärm, tändrör identisk med MUSJAS 1 och med en stålmantel som preparerats att bilda splitter genom den s.k. EFP-principen (Explosively Formed Projectile). Sprängämnesvikt ca 6,0 kg. Stridsdelen är tre gånger så lång som MUSJAS 1 och fyllde vardera ett utskjutningsrör. 8 av utskjutningsrören var laddade med MUSJAS 2 vilket möjliggjorde bekämpning av splitterskyddade mål med samma kapsel som icke splitterskyddade mål.

Blindgångare

Bombkapsel M 90 var från början konstruerad för att minimera risken för blindgångare genom att stridsdelarna har flera olika sätt att utlösas på eller självdestrueras. Båda typerna MUSJAS 1 och MUSJAS 2 gavs ett elektroniskt säkring- och tändsystem som styrde att:

1) Substridsdelen var säkrad tills den lämnat kapseln genom att tändsystemet hölls strömlöst.

2) När substridsdelen var fri från kapseln aktiveras ett termoelektriskt batteri som dels kraftförsörjde radaravståndsmätning mot marken, dels försörjde tändsystemet men som förutom denna förbrukning även sakta tömdes över en resistans.

3) När substridsdelen nått höjden ett par meter över marken utlöstes stridsdelen.

4) Har ännu inte stridsdelen detonerat sker triggning när stridsdelen slår mot marken.

5) Har ännu inte stridsdelen detonerat sker en triggning strax före det att batterispänningen sjunkit till den nivå där triggsignal inte kan ges.

6) Har inte stridsdelen detonerat senast enligt 5:e kriteriet fortsätter batterispänningen att sjunka till noll. Ingen triggning kan då ske även om stridsdelen utsätts för slag eller deformation. En blindgångare förmår alltså inte att detonera såvida inte ett nytt batteri sätts dit.

Oslokonventionen mot klusterbomber

I samband med överläggningar i september 2005 om regeringsbildning mellan Arbeiderpartiet, Sosialistisk Venstreparti och Senterpartiet enades parterna om att verka för internationellt förbud mot klusterbomber. Argumentet var att odetonerade substridsdelar hade långt efter att krigshandlingarna upphört skadat många civila och hindrat dem att bruka åkermark där odetonerad ammunition låg kvar efter anfall med klusterbomber.

Enligt redogörelse för ”Blindgångare” ovan skall odetonerade substridsdelar från BK 90 ej finnas liggande kvar på marken efter det att krigshandlingarna upphört.

Det politiska trycket från såväl organisationer som exempelvis Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som från ett antal riksdagsmän och från massmedia gjorde dock att Sverige tillsammans med drygt 100-talet länder skrev under och så småningom ratificerade Oslokonventionen.

BK 90 togs ur tjänst för skrotning 2012.

Att notera är att ett antal länder med stora förråd av klustervapen inte skrivit under avtalet. Dit hör bl.a Ryssland, Kina, Israel och USA. Klusterbomber kommer alltså inte att försvinna.

För Sveriges del medför konventionen att måltyper, som i dagens hotbild anses lika aktuella som under utvecklingstiden, då inte kan bekämpas.

Tekniska data

Vikt	600 kg
Längd	3,5 m
Spännvidd	1 m
Motor	Ingen
Räckvidd	Mer än 4 km
Målsökare	Ingen
Mål	Mjuka och halvhårda ytmål
Verkansprincip	Splittersubstridsdelar
Initiering av verkansdel	Zonrör, anslag, tid