PJ-21 bestod av PS-14 och PH-13
Användes mellan åren 1948 – 1986
1948 kom den första jaktradarn till Sverige som bestod av PS-14 och PH-13
Radarn som hjälpmedel för luftbevakning och stridsledning fick sitt genombrott under andra världskriget.
Under senare delen av 1940-talet påbörjades den organisatoriska uppbyggnaden av samordnad stridsledning och luftbevakning inom flygvapnet. För detta ändamål krävdes nya och i prestationsavseende mera avancerade radarstationer.
Denna stridsledningsradar fick den svenska beteckningen PJ‑21.
Radarstation PJ-21 var en transportabel jaktstridsledningsstation som även användes för luftbevakning och flygsäkerhet inom flygvapnet. Radarn arbetade inom våglängdsområdet 10 cm (S-bandet). PJ-21 var flygvapnets första stridsledningsstation. Den var också den första radarn som arbetade inom våglängdsområdet S-band och som var försedd med magnetronsändare.
För att kunna utföra jaktstridsledning måste målets höjdläge i rymden bestämmas och för detta ändamål krävdes två separata radarutrustningar, en spaningsdel som gav målets bäring och avstånd från stationen räknat och en höjdmätardel som gav målets höjd och avstånd.
I radarstation PJ-21/R ingick följande sju fordonsbundna enheter:
Indikatorvagnen som var uppbyggd på ett 2,5 ton GMC-chassi 6×6 innehöll bl.a. två indikatorer PPI, stativ 16I och 16II samt höjdmätningsindikator HPI, stativ 15.
Spaningsradar PS-14/R bestod av en roterande apparatkabin innehållande all den kraft- och elektronikutrustning som erfordrades för radarns drift. Radarantennen, som var en 8 m lång cosec2 (likahöjdsantenn typ 262), var under drift monterad på kabinens tak: Under transport var antennen nedfälld och placerad utefter kabinens högra långsida.
Höjdmätningsradarn PH-13/R var, med undantag av antennen, i stort sett helt identisk med spaningsradarn, PS-141/R.
Höjdmätaren var försedd med en på kabinen placerad 6 m hög, nickande antenn av typ slitsvågsledarmatad cylindrisk parabol.
Under transport var antennen upphängd utmed kabinens långsida.
I radarstation PJ-21/R ingick tre fordonsbundna kraft-aggregat. Samtliga tre kraftaggregat var identiska. Ett aggregat klarade normalt radarns totala effektbehov.
Utöver ovanstående uppräknade fordon ingick i en radartropp även en stationsvagn innehållande reservdelar och verktygsutrustning för mindre reparationer. I denna vagn inrymdes även radartroppens radioanläggning (UK).
Radarstation PJ-21/F
PJ-21/F var en i bergrum fast installerad variant av PJ-21 bestående av en spaningsdel PS-144/F och en höjdmätardel PH-13/F. Samtliga PJ-21/F var placerade i anslutning till en luftförsvarscentral (Lfc) från vilken stationerna manövrerades och där indikatorutrustningen var placerad.
Radarutrustningen, såsom sändare, mottagare, servosystem mm var helt identisk med, och demonterad ur den rörliga varianten PJ-21/R. Antennerna var monterade på tre i triangelform resta master och placerade rakt ovanför respektive radarstations apparatrum.
Totalt fanns sju PJ-21/F anläggningar.
Radarhöjdmätare PH-133/F
Radarhöjdmätare PH-133/F var en höjdmätarvariant som ingick i Strilsystemet och som användes bl.a. som höjdmätare åt radarstation PS-16 och PS-65.
Roterande mastanläggning
Den roterande mastanläggningen var en förberedd uppställningsplats eller mobplats för en rörlig radarstation PJ-21/R.
Anläggningen bestod av ett antal värn för uppställning av de olika stationsenheterna. Antenner av roterande masttyp för både spaningsdel och höjdmätare var monterade i anslutning till respektive värn. All kabeldragning mellan de olika värnen och antennerna var fast installerad.
Antennerna var försedda med separata vridbord typ av FR‑0130 monterade i värntaket.
Tekniska data PJ-21/R/F
Sändarfrekvens: 3000 MHz S-bandet
Sändartyp: Magnetron (CV-76)
Pulseffekt: ca 500 kW
Pulstid: 0,6 alt 1,9µs
Pulsrepeterfrekvens: 500 Hz
Brusfaktor: ≥11 dB
Räckvidd: 200 km