PS-08

Användes under åren 1957 – 1979

Allmänt

Inom utredningen Spaning och Stridsledning i luftförsvaret (SOS) tillsattes i slutet av 1954 en särskild luftförsvarsradarutredning (LFRU) som hade till uppgift att utreda hur framtida radarstationer bör utformas med hänsyn till kraven på hög- och lågtäckning, störskydd mm.

De första radarstationerna som flygvapnet anskaffade efter dessa normer var PS-08 och PS-65.

Radarstation PS-08/F var flygvapnets första egentliga storradar. Med storradar avses här i första hand stationens höga uteffekt (2,5 MW) och dess långa räckvidd (>400 km). Stationen hade en antenn av imponerande dimensioner med en reflektoryta på ca 170 m². Stationen, som var tillverkad av DECCA RADAR LIMITED i England under 1950-talet, hade den engelska beteckningen Radar Type 80.

Flygvapnet anskaffade under 50-talet fyra radarstationer av denna typ.  Dessa anläggningar kom att benämnas Harry, Dick, Tom och Fred.

Två varianter av stationen förekom, kallade Mark 2 och Mark3.

Ur teknisk synpunkt var stationen konventionellt byggd och i sin ursprungliga version helt igenom elektronrörsbestyckad. Stationen saknade utrustning för fast-eko-undertryckning och hade i sin ursprungliga version även ett mycket begränsat störskydd. Den ursprungliga mottagaren ersattes senare av modernare mottagarsystem.

Radarantennen, som var av typ cosekant, bestod av en slitsmatad 22,5 m lång och 6,5 m hög reflektor monterad på en 22,5 m lång och 6,5 m bred ramkonstruktion. Antennen vägde 23 ton.

De fyra 08-anläggningarna kom att bli huvudstrilradar i södra Sverige under större delen av 60- och 70-talet. Den politiska världsbilden under denna tid speglade en mängd händelser i vår närmaste omgivning.

Oroligheter i de Östeuropeiska staterna blossade upp med Jämna mellanrum och samtidigt pågick det ”kalla kriget”. De olika nationernas militära flygaktivitet över östersjöområdet var stor under denna tid.

08-anläggningarna kom därför att få stor betydelse genom att de användes för övervakning av militära rörelser inom detta område. Incidentberedskap och luftbevakning kom således att bli en väsentlig uppgift som krävde dygnetruntbevakning på anläggningarna.