PS-16

Användes under åren 1951 – 1966

PS-16/F var i likhet med Radarstation PJ-21, tillverkad av den engelska firman MARCONI i Chelmsford. Flygförvaltningen anskaffade 1949 dessa stationer i fem exemplar. Den engelska beteckningen var Type 960.

PS-16 var, med avseende på sin långa räckvidd, avsedd att bli flygvapnets första storradar. Den var även flygvapnets första fortifikatoriskt skyddade radaranläggning. Stationen ansågs mycket hemlig och omgavs därför med sträng sekretess.

Marinförvaltningen anskaffade genom det engelska marinministeriet 1948 tre 960-stationer som installerades på kryssarna  Tre Kronor och Göta Lejon samt på skolfartyget Prins Carl.

Som luftbevakningsstation inom flygvapnet uppfyllde PS-16 väl sin uppgift som fjärrspaningsradar. Den hade en räckvidd mot flygplan på upp till 250-300 km, men för den andra uppgiften – jaktstridsledning – var stationen mindre lyckad. Antennen hade en lobvinkel på ca 40 gr i horisontalplanet. Flygplansekona kom därför att presenteras som långa ”korvar” på indikatorn. Operatören hade därför svårt att bestämma bäringen till målet vilket även resulterade i problem att hitta målet på höjdmätarradarn.

PS-16 var den första markradarstationen som var utrustad med skydd mot aktiv störning men störskyddets effektivitet var mycket tvivelaktig.

Stationen arbetade med markreflektion och krävde därför stora vatten- eller landytor inom närområdet som reflektorer. Antenndiagrammet bestod av en bred huvudlob samt en eller flera ovanför huvudloben liggande smala vertikallober.

Antennhöjden var ca 20-25 meter över havet.

Som sändarrör användes ett oscillator- och ett förstärkarsteg vilka vardera utgjordes av två st triodrör (CV240). Rören var luftkylda och pulseffekten  var 400-500 kW. Sändarfrekvensen var avstämbar mellan 80-90 MHz. PRF var 250Hz och pulstiden 5 alternativt 15 microsekunder.